Europas "gröna" energipolitik ett stort fiasko

Foto från spanska "solkusten" härom veckan.

Som många andra tänkande individer hoppas Skeppsgossen att president Trump ska leda avvecklingen av alla de kostsamma och absolut meningslösa klimatprojekt som fått frodas fritt under det senaste decenniet. Visst blir en sådan avveckling dyr (tänk bara på allt skrot som vindkraftsmaffian spritt ut över jorden och för vars nedmontering självklart ingen vill ta ansvar), men på sikt måste den ändå bli billigare än att ständigt pungslå skattebetalarna i form av avgifter och subventioner.

Ett färskt och varnande exempel är den spanska elmarknaden. Just nu är det som en del erfarit ovanligt kallt i Spanien med snö ända nere på “solkusten”. Spanska hus är om möjligt lika kalla som de brittiska och så fort termometern visar under 10 grader upplever man dem som en sorts inredda källarlokaler. Det går åt mycket el för att värma upp en bostad med enkelfönster och stengolv, och nu varnar elföretagen för en höjning på 20 procent den här vintern.

Höjningen kan inte bara förklaras av det kalla vädret. En årslång torka har lett till att kraftverksdammarna är fyllda till endast ca 60 procent. Den omskrivna alternativa energin levererar inte så mycket heller – en vecka eller tio dagar med mulet väder räcker för att slå ut solpanelerna och någon vidare blåst har det inte varit tal om varför vindsnurrorna har gått på halvfart, om en det.

Lägg därtill Spaniens broderliga avtal med Frankrike, enligt vilket Spanien ska exportera el till grannen i norr om denna behöver det. Och det gör fransmännen i hög grad, sedan man stängt ner 20 av sina 58 kärnkraftverk för översyn. Kunde kanske ha gjorts vid en bättre tidpunkt...

Exemplet visar att alla de pengar som slängts bort på idiotiska experiment med alternativ energi inte har gett någon återbäring till andra än vind- och solkapitalisterna, medan vanliga medborgare belastas med ytterligare pålagor. Må en eller helst flera av Europas stater få en kraftkarl som Donald Trump i ledningen så att vi kan sätta stopp för de gröna idioter som nu bestämmer energipolitiken.

Vart tog debatten om kolesterolet vägen?

I åtskilliga år fördes en välbehövlig debatt om kolesterolets påstådda farlighet. Numera tycks de kritiska rösterna ha tystnat, dränkta av tickandet från läkemedelsindustrins tablettmaskiner. Allt medan människor fortsätter att dö av "medicinen" som skulle rädda dem från hjärtattacker. 

Under de senaste 40 åren har matfetter och kolesterol påståtts vara bovarna när det gäller hjärt-kärlsjukdomar. Allt fler forskare ifrågasätter dock deras farlighet. Men rädslan för höga kolesterolvärden har skapat läkemedel som varje år inbringar tillverkarna miljarder dollar och naturligtvis gör läkemedelsindustrin inget för att förändra bilden. Det handlar inte om vetenskap utan om marknadsföring.

Människor har så länge bombarderats med påståendet att höga kolesterolvärden är livsfarliga att de bokstavligen sväljer allt som sägs kunna sänka dem – ett exempel är Becel margarin som inte skiljer sig från andra margariner på några punkter och till på köpet tillverkas på samma ställe som alla andra margariner. Visserligen tvingades Becel ta bort de värsta lögnerna i sin reklam, men företaget fortsätter att visa fram människor som lyckats sänka sina kolesterolvärden (underförstått genom att bre sina smörgåsar med ett skitigt och onyttigt margarin).

Det mest skrämmande är ändå att Socialstyrelsen, Hjärt-Lungfonden och andra institutioner backar upp myten om kolesterolets farlighet. Trots att oberoende forskare (som inte avlönas av läkemedelsindustrin) hävdar att sambandet mellan hjärt-kärlsjukdomar och högt kolesterol i blodet är en ren lögn. På grundval av dåliga studier bekostade av läkemedelstillverkarna har lögnerna levt vidare och accepterats som sanningar av många praktiserande läkare världen över.

Rädslan för höga kolesterolvärden har fått oss att glömma att kolesterolet är livsnödvändigt. Det är en viktig komponent i hjärn- och nervvävnad och det spelar en central roll i hormonproduktionen. Kolesterolet är så viktigt att nästan varenda cell i våra kroppar tillverkar det.

Bakom skräckscenariot ligger den amerikanske näringsfysiologen Ancel Keys. Redan på 1950-talet ifrågasatte han varför hjärt-kärlsjukdomarna ökade så kraftigt efter andra världskriget. Han konstaterade torrt att den dödligaste åkomman i Amerika är hjärt-kärlsjukdomar. Som belägg för påståendet hade han en studie i vilken han jämfört förekomsten av hjärt-kärlsjukdom med fettkonsumtionen. Han påstod att han undersökt förhållandet i sex länder, men i själva verket handlade det om hela 22 länder. Att 16 av dem raderades berodde på att där inte fanns samma övertygande korrelation.

Under perioden 1960–75 försökte forskarna gång på gång påvisa det samband som Ancel Keys funnit. Men ingen av de nya studierna bekräftade teorin att man kan leva längre om man utesluter mättat fett i kosten eller minskar den totala mängden fett.

En viktig faktor i sammanhanget är att kroppen själv producerar mellan 80 och 90 procent av kolesterolet. Väldigt lite härrör från kosten. Det tycks, säger vissa experter, som att de flesta människor har en viss förprogrammerad kolesterolnivå, som bibehålls livet ut. Om man tar ett kolesterolsänkande medel kommer kroppen att själv fylla på upp till den programmerade nivån.

Än idag ser rättrogna hjärtspecialister den s.k. Framingham-studien som ytterligare ett bevis för Keys teori. Studien inleddes 1948 i den lilla staden Framingham i Massachusetts och pågår fortfarande. Den omfattar över 5 000 personer. Redan tidigt visade studien att vissa faktorer som rökning och stress påverkade risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Men det som förbluffade forskarna var att vissa av personerna i riskgruppen ändå levde längre än andra. Och 30 år senare kom forskarna fram till att efter en viss ålder (ca 47 år) spelar det ingen roll vilka kolesterolnivåer man har. Tvärtom tycks det som om ett förhöjt kolesterolvärde skyddar hjärta och kärl. Personer med de högsta kolesterolvärdena levde längst, något som självklart förvånade forskarna. Personer som åt mest fett vägde också minst och var de mest aktiva.

Vad som sedan hände i USA var ett rent politiskt ställningstagande som helt saknade vetenskaplig grund. Senator George McGovern trodde blint på Ancel Keys teori och ledde en kommission med syftet att ta död på debatten en gång för alla. Resultatet blev att vi alla mådde bäst av en fettsnål diet. Det resulterade också i skapandet av den kostpyramid eller i Sverige tallriksmodell som vi fortfarande lever med.

Vi ska äta mindre mättat fett (kött och mjölk) och i stället mer kolhydratrika födoämnen som bröd och spannmålsprodukter. Ingen påtalade att McGovern själv kom från en stor veteodlande stat och därmed kammade hem några extra politiska poäng.

Nåväl, i t.ex. Medelhavet ligger ju hjärt-kärlsjukdomarna på så låga nivåer att den kost man äter där måste vara idealisk. Har dessa lyckligt lottade människor då lägre kolesterolnivåer än de feta stackarna på andra ställen i världen? Nej. Nivåerna är ungefär desamma men på en del ställen dör människorna i hjärt-kärlsjukdomar och på andra gör de det inte.

Vad är det då som händer i våra artärer när åderförkalkningen sätter in. Ingen vet hur processen börjar. Men vi vet att skador på kärlväggen ger inflammation och svarar kroppen med att kalla på celler som kan ta hand om problemet. Dessa makrofager skyndar till för att rensa upp skräpet som består av bakterier, kalcium och kolesterol. Över denna plack läggs ett fibröst lock för att dölja inflammationen. Om det skyddande locket går sönder släpps innehållet i placken ut och kan bilda en propp i artären.

Artärer förgrenar sig ständigt och det är just i förgreningarna som man ofta hittar dessa ansamlingar av plack. Trycket i artärerna är mycket högt och det kan förklara sambandet. Venerna utsätts inte alls för samma höga tryck och utsätts aldrig för plack. Annat än då man vid bypassoperationer använder en ven från vanligen ett underben som ny förbindelse i kranskärlen (och den alltså får samma funktion som en artär).

Tillbaka till kolesterolet. I placket finns kolesterol och därför får det skulden. Att skylla placken på kolesterol, säger en expert, är som att skylla eldsvådor på brandmän eftersom de alltid ses vid eldsvådorna.

Kolesterolet finns där eftersom det är en del av reparationsarbetet. Men det är inte kolesterolet som ställt till eländet. Man bör också känna till att kolesterol är ett vaxartat ämne som inte löses upp av blodet utan måste skickas runt av proteiner, i huvudsak LDL och HDL. Det påstås att LDL levererar kolesterol till vävnaderna och att det därför är ”ont”, medan HDL påstås avlägsna kolesterol från placken och därför kallas det ”det goda”.

Många forskare hävdar att det inte finns annat än en sorts kolesterol och att den blir farlig först när den oxiderar för då blir den inflammatorisk. Det handlar då om stress hos de fria radikalerna. Allt fler experter lutar idag åt att hjärt-kärlsjukdom orsakas av sådan inflammation, men merparten av läkarkåren fokuserar fortfarande på kolesterolet.

Det har också fått oss att glömma en viktig faktor i dramat, nämligen sockret. Insulin är den viktigaste indikatorn för det vi kallar blodkärlsinflammation. Det är först på senare år som forskningen börjat inse att socker är långt farligare för hjärtat än fett.

Men forskningen på det här området är relativt ny. Varför orsakar exempelvis högt blodtryck skador på artärväggarna? Tänk om man kunde minska frekvensen av hjärt-kärlhändelser genom att sänka kroppens reaktion på inflammationer och dess strävan att till varje pris stoppa dem.

Allt fler inser att tallriksmodellen skapar problem. Om man ersätter fetter med kolhydrater blir man lite hungrigare, insulinnivåerna stiger lite, nivåer av triglycerider blir höga liksom glukosen – och kolesterolnivåerna sjunker. Nu tillråds vi att ersätta mättat fet med omättat för att minska risken för hjärt-kärlproblem. Det har gett margarinet ett uppsving.

Vad som inte sägs är att margarinet är fullt av transfetter och att ersätta fleromättade fetter med vegetabiliska oljor anser många experter vara ett fruktansvärt misstag. De vegetabiliska oljorna innehåller omega-6 som snabbt oxiderar och orsakar inflammationer. Det beror på dubbelbindningen som gör att det snabbt härsknar. Mättade fetter har inga sådana dubbelbindningar och det är förklaringen till att de är perfekta för stekning. Av samma skäl frigör de inte heller kaskader av fria radikaler i vårt blodsystem.

Omega-3 å andra sidan är ju också en typ av polyomättat fett (finns i fisk etc.) men det tros kunna förhindra de inflammatoriska effekterna av omega-6. De fungerar som gaspedal och bromspedal på en bil, och gissningsvis är det detta som gör medelhavskosten så ”nyttig”. Den är rik på omega-3, den innehåller lite socker och den är rik på antioxidanter.

Att utpeka mättade fetter som bovar i kosten torde vara ett av den medicinska forskningens största misstag. Men det är en seg myt som kommer att ta generationer att avliva.

Samtidigt fortsätter läkarna att skriva ut statiner och andra kolesterolsänkande preparat för miljarder varje år. Till biverkningarna hör ledsmärtor och påverkan på våra kognitiva

funktioner. År 2012 varnade FDA i USA att det rapporterats om kognitiva problem (som minnesförlust, glömska, amnesia, förvirring) i samband med användningen av statiner.

Rapporterna grundas på försök med marsvin som behandlats med dels simvastatin och dels atorvastatin. Forskarna undersökte hippocampus som ju anses vara centrum för inlärning och minne. Så kallad ”long-term potentiation” (LTP ger en bestående förstärkning av synapserna i nervsystemet och därmed också minnesfunktionerna). Vid behandling med statiner har många patienter noterat försämringar av både minne och mentala funktioner.

En vanlig bortförklaring är att äldre patienter helt naturligt förlorar vissa minnesfunktioner, men sambandet med statiner har aldrig utretts till fullo. Det finns till och med forskare som tror att det finns ett samband mellan den stora förskrivningen av kolesterolsänkande preparat och den ökande mängden fall av demens och Alzheimers, eftersom vår hjärna är mycket beroende av kolesterol vid nybildningen av celler.

Sanningen är kanske den som avslutade en artikel om mumierna i Illustrerad Vetenskap. Där heter det att ”åderförkalkning är en seriemördare som har härjat mänskligheten i årtusenden… Upptäckten rubbar grunden för den gängse uppfattningen om åderförkalkningens orsaker, enligt vilken en osund livsstil traditionellt pekats ut som skurken. Sjukdomen har länge varit en naturlig del av åldrandet och är förmodligen en del av det pris som vi tvingats betala för det välutvecklade immunförsvar som gjort oss till däggdjurens ålderspresidenter.”

Vad ska Kina göra med all sin el - exportera?

En av världens största vindfarmer ligger i kanten av Gobiöknen och utgörs av över 7 000 vindsnurror placerade i prydliga rader så långt ögat når. Alla de här generatorerna räcker för att förse ett mindre land med elektricitet – om de fick snurra i den snålkalla vinden. Men de är alla stoppade därför man inte får avsättning av den elektricitet de är tänkta att generera. I genomsnitt används endast 60 procent av parken.

I hela Kina finns det idag över 92 000 vindsnurror med en kapacitet på 145 gigawatt, vilket är dubbelt så mycket som kapaciteten hos vindkraften i USA. Trots problemen med överkapaciteten fortsätter Kina att resa nya turbiner med en hastighet av en per timme!

Det gigantiska slöseriet har flera förklaringar. Den kinesiska ekonomin har stagnerat och efterfrågan på el har minskat. Men viktigare är nog det faktum att det inte finns ett ledningsnät som kan transportera elströmmen från utposter som den i Gobi till de expansiva kuststäderna där industrin finns. Trots de enorma (och ogenomtänkta) satsningarna på alternativ energi svarar vindkraften för endast 3,3 procent av den totala produktionen (motsvarande siffra för USA är 4,7 procent).

Och festen ska fortsätta, det har regeringen lovat. Minst 360 miljarder dollar kommer att satsas fram till 2020 på alternativ energiproduktion. Samtidigt har landet flera stora vattenkraftprojekt på gång, och parallellt med vindkraften bygger man ut solenergin. För att locka nyetableringar bjuder åtskilliga kommuner också på elenergi från nybyggda kolkraftverk.

Även om den kinesiska ekonomin inte är lika lysande som den har varit, anser de ansvariga att problemen med överkapaciteten kan jämföras med “växtvärk”. Det håller dock inte alla bedömare med om. På sikt måste Kina bygga ut ett nät som är anpassat till intermittensen hos vind- och solkraft, annars kommer fler vindfarmer som den utanför Gobi att stå till ingen nytta.

Det finns emellertid också utländska energiexperter som anar ett helt annat scenario bakom den vettlösa kinesiska satsningen. För att bli av med all överproduktion kan kineserna börja exportera el till både övriga Asien och Europa. Det kan ske genom vad som kallas Super Intercontinental Grid, alltså ett kraftnät som klarar extremt höga spänningar för att minska förlusterna i nätet.

Konceptet är i grunden intressant men internationella experter varnar för konsekvenserna. Genom att göra halva världen beroende av kinesisk elenergi har Kina lagt grunden till en global dominans utan motstycke. Olyckskorparna menar att landet på detta sätt kan uppfylla den gamla drömmen om världsherravälde, en dröm som enligt samma korpar påstås vara i lika hög grad levande i det moderna Kina som på Maos tid.

Att ett sådant projekt är genomförbart råder det inga tvivel om, men inte minst tidigare problem med ryska gaslevereranser till Europa bör ju få en och annan politiker att tänka till en gång extra innan han eller hon tankar ner alternativ el från randen av Gobi.

Nu handlar det om någon tiondels grad uppåt eller nedåt

Det är inte bara Narrskeppet som stundom tvingas ligga för ankar utan det händer även Skeppsgossen. Den europeiska influensan drabbade honom för någon vecka sedan, vilket förklarar tystnaden från utkiken den senaste tiden.

Efter en och annan utkämpad envig med feberdemonerna har jag försökt ta del av de stolligheter som fortfarande snurrar runt på nätet. Just nu räcker krafterna inte till för att formulera mina åsikter om dem utan kommentarerna får anstå ännu några dagar.

Däremot gladde jag mig mycket över ett uttalande av dr Richard Lindzen vid MIT. Det gjordes i en radiointervju nyligen och har citerats av CFACT:

“Att påstå att en temperaturhöjning på en tiondels grad (Fahrenheit) utgör någon sorts bevis för att världen är på väg att gå under, det är som att återvända tillbaka till medeltiden. Så länge människor upprörs över om det blivit en tiondels grad varmare eller svalare kan man utgå från att alla som tar det till sig är idioter. Hela idén är tokig eftersom temperaturen alltid ökar eller minskar lite. Det förvånande just nu är att under de senaste tjugo åren har temperaturerna stått nästan stilla… Vad som inte sägs är att vi haft en kraftig El Niño under 2016 och de senaste månaderna har temperaturen börjat sjunka igen.”

Om uppmätta temperaturer bekräftade datormodellerna, vore det en helt annan sak och något basunera ut på gator och på torg. Men att under en El Nino göra stor sak av “justerade” värden på en hundradels grad är direkt vilseledande – och enligt Skeppsgossens mening bara ett tecken på att klimatnarrarna uttömt alla sina argument (om de nu haft några sådana från början...).

Tio år är allt vi människor har kvar på jorden

Pompejis sista dagar

Från sin plats i utkiken har Skeppsgossen en god överblick av vilka narrar som går ombord eller debarkerar Narrskeppet, På senare tid har skeppet haft en allt oftare sedd gäst som heter Guy McPherson och är en tidigare professor vid universitetet i Arizona. Nu reser han omkring i världen och predikar mänsklighetens undergång inom 10 år!

Många har med all rätt beskrivit honom som en knäppskalle – men som alla sådana har han också ett antal anhängare. Hans budskap är det gamla vanliga, men i motsats till andra klimatprofeter löper han så att säga hela linan ut. Medan till och med Al Gore, Johan Rockström och deras gelikar fortfarande ger mänskligheten en chans att rädda planeten och sig själv, hävdar Guy McPherson att det redan är för sent att göra något.

“Jag kan inte se några människor här på jorden inom 10 år”, har han sagt. “Vi kan inte göra något åt att planeten blir för varm för odling och livsmedelsproduktion. Det händer redan idag och vi har mindre än ett årtionde på oss. Svält, vattenbrist, sjukdomar är redan här.”

Till grund för sin apokalyptiska profetia har han enligt egen utsago vetenskapliga data som handlar om faktorer som positiv återkoppling, tipping points m.m. “Andra vetenskapsmän är specialister, de ser bara till sina specialområden. De saknar en helhetssyn på hur vår jord fungerar.”

McPherson bryr sig inte om ifall hans undergångsbudskap skrämmer människor. “Jag är en lärare. Jag förmedlar vad vetenskapen säger. Jag citerar vetenskapsmännen. Jag bygger inte mina utsagor på tro utan på vetande.”

“Faktum är att många människor upplever mitt budskap som befriande. De inser att de matats med lögner, de uppskattar sanningen och de handlar som om tiden snart är ute.”

Det är inte utan att Skeppsgossen kommer att tänka på McPhersons föregångare i historien, från Noak till andra arkbyggare av senare datum. Utan tvivel är Guy McPherson en modern domedagsprofet som gjort sig förtjänt av en madrasserad förstaklasshytt på Narrskeppet,

Tidvattenkraften fungerar uppenbarligen inte heller

Kan väl duga som installation i en vattenpark?

“Grön” energi kostar väldigt mycket pengar antingen vi hämtar den från solen, vinden eller havet. Det senaste beviset på detta kommer från Wales, där ett projekt kallat DeltaStream var tänkt att ta vara på energin i tidvattnet med hjälp av en ca 12 meter stor turbin placerad på havsbottnen.

Någon gång i höstas var denna “revolutionerande” konstruktion på plats och förväntades leverera tillräckligt med elektricitet för 600 hushåll. Men redan efter några veckor slutade den att fungera.

För att inte på känt manér göra köttfärs av förbisimmande sälar och delfiner hade anläggningen utrustats med en sonar som automatiskt skulle bromsa turbinen ifall några sådana närmade sig. Det gjorde sonaren inte! Och några veckor senare levererade turbinen ingen elektricitet heller…

Tidal Energy Ltd som gjort av med 18 miljoner engelska pund av skattemedel är nu i likvidation och letar efter en köpare. Kanske har man inte ens råd att hissa upp skrotet ur havet och göra en rolig installation av det i lämpligt vattenland..

Apropå North Dakota: Pipelines är säkrare än kondomer

Bråket och demonstrationerna i North Dakota om dragningen av oljeledning fick nytt bränsle när det visade sig att att det läckt över 650 000 liter råolja från en annan pipeline i staten. Det innebär att 4 200 fat runnit ut – och det är ju inget man vill ha på sin gräsmatta som nättidningen Breitbart skriver.

Men då ska man hålla i minnet att enbart amerikanerna gör av med ca 19,4 miljoner fat varje dag och att nästan 25 miljoner fat om dagen skickas via pipelines. Det finns mer statistik att ta till, exempelvis att det genomsnittliga antalet oljespill från rörledningarna i USA sedan 2010 uppgår till 216 stycken per år. Det betyder att över 99,99 procent av all olja når adressaten.

Tro nu inte att oljespillet blir liggande som svart gegga i naturen. Det tas om hand av saneringsfirmor och kan också till stor del återvinnas.

Slutsats: Det är säkrare att transportera råolja via pipelines än att praktisera vad som brukar kallas “säker sex”. Kondomer har nämligen en effektivitet på bara 98 procent!

Var så vänlig och tala om det för siouxerna och deras påhejare därborta i North Dakota.